LÄNGTAN TILL LANDET Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö. Himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö. Snart är sommarn här. I purpurvågor, Guldbelagda, azurskiftande, ligga ängarne i dagens lågor, och i lunden dansa källorne. Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar, Ut till landet, ut till fåglerne, Att jag älskar dem, till björk och lindar, sjö och berg, jag vill dem återse, se dem än som i min barndoms stunder, följa bäckens dans till klarnad sjö, trastens sång i furuskogens lunder, vattenfågelns lek kring fjärd och ö.    VÅRVINDAR FRISKA Vårvindar friska, leka och viska, lunderna kring likt älskande par. Strömmarna ila, finna ej vila, förrän i havet störtvågen far. Klappa mitt hjärta, klappa och hör, vallhornets klang bland klipporna dör. Strömkarlen spelar, sorgerna delar, vakan kring berg och dal.    HÄR ÄR GUDAGOTT ATT VARA Här är gudagott att vara, 0, vad livet dock är skönt! Hör, vad fröjd från fåglars skara, se, hur gräset lyser grönt. Humlan surrar, fjäriln prålar, lärkan slår i skyn sin drill, Och ur nektarfyllda skålar, dricka oss små blommor till. HÖR HUR VÄSTANVINDEN SUSAR Hör, hur västanvinden susar, se, hur härligt majsol ler! Hör, hur bäcken ystert brusar, inga bojor hålla mer. Ser du sippor små, hör du lärkor slå sina drillar högt mot himlen blå! Ack, hur tiden går! Nu är åter vår. Välkommen, härliga vår! Alla skogens fåglar sjunga. Det är liv i dal, på höjd. 0, så låt oss, gamla, unga, sjunga vårens lov med fröjd! I vår ungdoms vår ack, hur lätt det går, stämma upp en sång för nyfödd vår. Är det kulen, grå. Är det vår ändå. Välkommen, härliga vår!   NU GRÖNSKAR DET Nu grönskar det i dalens famn, nu doftar äng och lid. Kom med, kom med på vandringsfärd, I vårens glada tid! Var dag är som en gyllne skål, till bredden fylld med vin. Så drick, min vän, drick sol och doft, Ty dagen, den är din. Långt bort från stadens gråa hus, vi glatt vår kosa styr, och följer vägens vita band, mot ljusa äventyr. Med öppna ögon låt oss se, på livets rikedom, som gror och sjuder överallt, där våren går i blom!

MAJMAJSÅNG (SKÖNA MAJ, VÄLKOMMEN)

Sköna maj, välkommen
till vår bygd igen!
Sköna maj, välkommen,
våra lekars vän!
Känslans gudaflamma
väcktes vid din ljusning;
jord och skyar stamma
kärlek och förtjusning;
sorgen flyr för våren,
glädje ler ur tåren,
morgonrodnad ur bekymrens moln.

Blomman låg förkolnad
under frost och snö;
höstens bleka vålnad,
gick hon nöjd att dö.
Vintern, härjarns like,
som föröder nejden
och i skövlat rike
tronar efter fejden,
satt med isad glaven
segrande på graven,
dyster själv och mörk och kall som den.

VÅRSÅNG (GLAD SÅSOM FÅGELN )

Glad såsom fågeln i morgonstunden
Hälsar jag våren i friska natur’n,
Lärkan mig svarar och trasten i lunden,
Ärlan på åkern och orren i fur’n.

Glad såsom fågeln i morgonstunden
Hälsar jag våren i friska natur’n,
Lärkan mig svarar och trasten i lunden,
Ärlan på åkern och orren i fur’n.

Se, hur de silvrade bäckarna små
Hoppa och slå,
Hoppa och slå
Vänliga armar kring tuvor och stenar!
Se, hur det spritter i buskar och grenar
Av liv och av dans,
Av liv och av dans
I den härliga vårsolens glans!

 

MAJSÅNG (O HUR HÖRLIGT MAJSOL LER(

O, hur härligt majsol ler,
o hur härligt majsol ler!
I de blåa höjder
sjungas vårens fröjder
och sin doft var blomma ger.
O, hur härligt majsol ler
O, hur härligt majsol ler
O, hur härligt, härligt, majsol ler!

 

 

KUNGSÅNGEN

Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång,
som går till kungen fram!
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam!

O konung, folkets majestät
är även ditt: beskärma det
och värna det från fall!
Stå oss all världens härar mot,
vi blinka ej för deras hot:
vi lägga dem inför din fot -
en kunglig fotapall.

Men stundar ock vårt fall en dag,
från dina skuldror purpurn tag,
lyft av dig kronans tvång
och drag de kära färger på,
det gamla gula och det blå,
och med ett svärd i handen gå
till kamp och undergång!

Och grip vår sista fana du
och dristeliga för ännu
i döden dina män!
Ditt trogna folk med hjältemod
skall sömma av sitt bästa blod
en kunglig purpur varm och god,
och svepa dig i den.

Du himlens Herre, med oss var,
som förr du med oss varit har,
och liva på vår strand
det gamla lynnets art igen
hos sveakungen och hans män.
Och låt din ande vila än
utöver nordanland!

 

STUDENTSÅNGEN

Sjungom studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än
i våra sinnen bo,
hoppet är vår vän,
och vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro,
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!
 
Svea vår moder hugstor och skön,
manar till bragd som i fornstora da'r,
vinkar med segerns och ärans lön,
med den skörd utan strid man ej tar.
Aldrig slockne då
känslans rena brand,
aldrig brista må
vår trohets helga band,
så i gyllene frid som i strid.
Liv och blod för vårt fädernesland!
Liv och blod för vårt fädernesland!
Hurra!

 

O, MIN CARL GUSTAF

Kärlek, kärlek, himmelska låga,
dig jag, dig jag ägnar min sång.
Du som, du som skänker mig plåga
men som lisar på samma gång.

O, Carl Gustaf, ljuva Carl Gustaf,
du som har kärlek mig lärt!
O, Carl Gustaf, ljuva Carl Gustaf,
Gud vad ditt namn är mig kärt.

Tuvan, tuvan tätt under linden
skönt, så skönt man vilar uppå,
men, ack, men att få luta kinden
mot sin vän är bättre ändå.

O, Carl Gustaf, ljuva Carl Gustaf,
kärlekens tuva du är.
O, Carl Gustaf, ljuva Carl Gustaf,
Jesses, så skönt det är där!

Blomman, blomman vaggar på stängeln,
doftar, doftar gör hon också,
likväl, likväl vännen, den ängeln,
doftar mer än blomman ändå.

O, Carl Gustaf, ljuva Carl Gustaf,
vällukter kring dig du strör.
O, Carl Gustaf, ljuva Carl Gustaf,
du är mitt hjärtas odör!